Känslan av att inte betyda något är jag ju rätt van vid. Likväl gör det förbannat ont. Att du inte tänker på mig överhuvudtaget märks rätt väl. Du plockar upp henne i vår säng, knuffar ut mig och tar allt täcke. Svaret på frågan vad gör du blir. Du hade ju täcke i natt, så då får jag inget nu eller?! Flippade såklart ur och sa att ni kunde gå någonstans, men det är ju inte första gången jag får flytta mig för er. Du är otroligt egoistisk i ditt tänk. Förbannat tråkigt för jag älskade att du var så omtänksam. Men det gäller visst inte mot mig. Jag vet inte om jag älskar dig längre eller om rädslan för att vara ensam håller mig kvar. Känns som ännu ett misslyckande och jag vet inte vad jag ska göra längre.

Känns kul att du inte vill pussas, man måste hela tiden be om kärlek och närhet. Varför stannar jag ens kvar? Vill inte vara ett andrahandsval, men så kommer det väl alltid att vara med dig? Varför i helvete tog vi det här steget? Undrar om jag någonsin kommer bli hel igen? Man klarar nog inte hur mycket som helst.

Det var väl inte såhär jag hade tänkt mig livet. Inte alls. Vad jag än gör kommer jag alltid bara vara en stand in. Tror jag nog har det bättre för mig själv. Jag kommer aldrig våga lita på någon igen. Det finns inget som kan inge förtroende. Inga löften i världen. För jag vet att jag inte är värd något. Ingen har någonsin hållit det dom lovat mig.

På livet som ensamstående trebarnsmamma, nu är det väl kört för alltid. Vem fan vill ha nån m mitt bagage? Tre ungar, två pappor och psykiska besvär...hur fan hamnade jag här?!

Vart finns respekten? Så förbannat trött på det här. Du gör mig grymt ledsen o jag trodde vi kommit förbi det här. Men det kommer väl aldrig att bli bra det här. Så trist.

Varför är inte vårat barn viktigt? Så jävla viktigt att allt är säkert och bra med din.dotter Men det kan visst kvitta med vårat barn. Jag fattar inte hur vi hamnade här, inte en enda stund av lycka vad gäller den här graviditeten. Inte en enda gång att det känns som att det är du och jag.
Och skämtar du med mig? Du blandar ihop mitt födelsenummer med malins. Ett och ett halvt år senare?! Du säger hennes födelsedag på din mormors?! Skärp dig! Ingen kan strula ihop det så mycket. Du säger att du släppt henne men det har du ju inte. Du glor ju fortfarande efter henne varje gång vi kör förbi hennes morsa. Och varför är det ok att hon snackar skit om dig? Ta för fan fajten nån gång. Väx upp!!
Varför stannar jag ens när jag sedan länge förstått att det inte är.mig du vill ha? Varför går jag bara inte? Fy fan!!'
Trodde för en stund att jag funnit äkta kärlek, men det var visst bara samma skit som alltid. Att jag inte lär mig.

Lyckan infinner sig aldrig riktigt..känns som alla bara väntar en stor ful klump. Känns tråkigt att ingen har nåt positivt att säga. Allt är bara skit tydligen. Inte värt ett dugg vad det verkar. Betydelselös. Kommer bli min uppgift igen att se till ditt bästa för ingen annan vill.

Fattar ingenting alls. Varför ska hon behandlas som ett ensambarn? Hon får ju snart ett syskon? Eller räknas inte han? Blir så jäkla ledsen, jag verkar inte vara någon. Varför kan jag inte bara gå min väg? När bebis kommit försvinner jag. Jag vill inte längre. Inte alls.