Det var väl inte såhär jag hade tänkt mig livet. Inte alls. Vad jag än gör kommer jag alltid bara vara en stand in. Tror jag nog har det bättre för mig själv. Jag kommer aldrig våga lita på någon igen. Det finns inget som kan inge förtroende. Inga löften i världen. För jag vet att jag inte är värd något. Ingen har någonsin hållit det dom lovat mig.

På livet som ensamstående trebarnsmamma, nu är det väl kört för alltid. Vem fan vill ha nån m mitt bagage? Tre ungar, två pappor och psykiska besvär...hur fan hamnade jag här?!