När blev du mitt ex? Eller är det typiskt killar att vara så här? Känns weird ialla fall...

Ibland blir jag galen...jag är helt upp över öronen förälskad i dig...jag vill vara med dig alltid, jag vill skaffa hus med dig, jag vill bilda familj med dig, skapa ett litet liv...en del av mig och en del av dig...jag vill åldras med dig...men orkar vi rida ut stormen eller är det kanske dags att kasta in handduken nu?

Helt ärligt nu, hur fasen kan du tro att vi är redo för det här nu? Känner du inte själv att det går för fort fram?

Miss you, du lämnade aldrig min sida. Så jävla ensam!