Ibland saknar jag enkelheten i det vi hade...orkar knappt så komplicerat som det är nu..

Orkar inte ens se din lycka! Fan att jag alltid ska vara så jävla dum, varför ställer jag alltid till det såhär?

Vem kan värma en frusen själ? Vart är vi på väg? Vad är det som händer med oss? Det började ju så bra...men nu är vi nånstans där jag nog inte riktigt vill vara...

Knas det blev då, från att nästan göra slut till att köpa hus till att nästan göra slut igen. Hur många såna här resor klarar vi?

Så då gjorde du det igen, spanade efter henne när vi åkte. Du verkar tro att jag inte ser, men det gör jag. Tycker det låter som hon kommer vinna, sättet du pratar om henne på antyder det. Som det verkar när du berättar låter det som att hon tror att du ska komma tillbaka också, kanske du ger henne anledning att tro det?!

Kan ju tycka att det är så lagomt roligt att du hela tiden kollar vad hon gör. So freakin leave me and go get her...jag vet att du vill. Finns inget som håller dig kvar här...inte jag heller

När blev du mitt ex? Eller är det typiskt killar att vara så här? Känns weird ialla fall...

Ibland blir jag galen...jag är helt upp över öronen förälskad i dig...jag vill vara med dig alltid, jag vill skaffa hus med dig, jag vill bilda familj med dig, skapa ett litet liv...en del av mig och en del av dig...jag vill åldras med dig...men orkar vi rida ut stormen eller är det kanske dags att kasta in handduken nu?