Saknar det som en gång var vi. Kan inte hjälpa mina känslor, men jag hatar att du finns i mitt liv. Jag vill inte höra om dig, vill inte se dig. Lämna mig ifred!

Så fort man försöker ta upp det som vill ut så möts man av snarkningar. Vad hände med det som var vi innan...varför slocknar lågan....knappt att det glöder längre. Varför ska man stå ut? Ska det inte bara vara glädje nu?