Jag undrar samma som du, vad är det som händer med oss? Och går det att förhindra? Kan vi någonsin bli sådär lyckliga som vi var innan? Jag älskar ju dig...

One day you scream you love me outloud, the next day you're so cold..

Its a Beautiful day...eller? Jag kommer väl troligen aldrig att bli nöjd som det är nu. Jag vill ju inte det här egentligen. Och du lyssnar ju inte när jag försöker förklara. Jag hatar henne...

Saknar det som en gång var vi. Kan inte hjälpa mina känslor, men jag hatar att du finns i mitt liv. Jag vill inte höra om dig, vill inte se dig. Lämna mig ifred!

Så fort man försöker ta upp det som vill ut så möts man av snarkningar. Vad hände med det som var vi innan...varför slocknar lågan....knappt att det glöder längre. Varför ska man stå ut? Ska det inte bara vara glädje nu?

Ont i magen mest varje dag. Ditt namn är det sista jag vill höra men det namn som hörs mest. Jag hatar att du tar upp större delen av min vakna tid...jag hatar att du nästlat in dig i mina drömmar. Jag är precis på gränsen till ytterligare ett sammanbrott. Och allt bara för att du sladdat in i mitt liv. Kommer aldrig bli av med dig heller...inte on jag vill finnas i hans liv. Fan vad jag hatar det här

Lite distans tack! Jag behöver fan lugn och ro någon gång. Jag behöver få reda ut mina egna känslor, är det någonsin någon som frågar hur jag mår? Hur jag överhuvudtaget, orkar med att kliva upp ur sängen? Från ert håll är det bara klagomål. Om diverse skitsaker, try walking in my fucking shoes for a while. Believe me, you couldn't handle it!

Känner mig fruktansvärt otacksam för allt det fina jag faktiskt har. Men jag vill så gärna ha det här barnet med min sambo. Jag har två fina barn sedan innan och min sambo blev pappa för en tid sedan. Är väl en avundsjuka gentemot honom och hans ex barn också. Jobbigt att se henne och vara nära henne. Jag avskyr den här situationen som jag satt mig i och jag önskar att vi hade väntat ett tag med vår relation. Ibland hatar jag dig för att du kommit in i mitt liv